30 okt. 2008

...nu börjar det igen....

...det ultimata förnedringprogramet. "Sanningens ögonblick" hur är man funtad när man ställer upp i sånt program? Är man så förbaskat "kändiskåt" att man gör precis vad som helst för att hamna i tv? Det är tragiskt, får mig att tycka synd om mänskligheten. Att det har gått så långt att utan att ha varit med i tv kan ingen vara lycklig.
Vad har hänt vår stolthet. En stolthet över oss själva, en stolthet som absolut skulle hindra oss att bli förnedrade offentligt.

Och för att sända ett program krävs publik. Vilka är det så som ser detta bedrövliga program? Jag såg ett, nästen ett helt. Men när jag kände att jag fick välja mellan att se programmet med en hink mellan knäna spyende upp middan och lite till eller byta kanal var valet lätt.
Jag har då inte mage att se människor förnedra sig i mammons och "kändiskåtehetens" namn.

Gårdinger verkar ha sålt sin själ till djävulen, hur skulle han annars kunna sitta helt lugn och förnedra deltagarna.




och "puckona" skrattar och applåderar

Inga kommentarer: