Sonen har en skoluppgift. Han ska läsa och kommentera en del texter om konsten att leva skrivna av olika författare. Som mamma får man naturligtvis också läsa dessa texter då han behöver någon att bolla idéer med.
Det får mig att fundera i egna banor om konsten att leva. Vad är konsten att leva? Är det en konst? Är det inte bara nåt man gör?
Konsten att leva låter som ett jobb. Det låter som det är jobbigt att leva, som om jag måste anstränga mig hela tiden för att leva. Jag tror jag slutat se det som en konst. Jag vill bara flyta med och inte behöva anstränga mig för att leva. Kalla mig gärna lat för det tror jag är människans naturliga status. Så varför skulle jag vara annorlunda. Nej i det fallet vill jag inte vara annorlunda.
Minsta motståndets lag råder i mitt liv, kostar det för mycket kraft och sinnesoro får det vara. Det ska inte behöva vara strävsamt. Det ska vara roligt, livet. Och roligt kan ju innebär ett glas vin eller två en vanlig onsdagskväll, som den här onsdagskvällen. (Jag är ju ledig i morgon så det kan jag unna mig).
