...Livet leker

Livet leker och jag hänger med, mörka tider till trots.

Det var nu många långa dagar sen jag sist skrev och det är nog lika bra det. Det hade nog bara blivit en massa "kärlekstrams" annars. De här senaste månaderna har varit sååååå naturliga och ändå såååååå konstiga, jag kan inte förklara känslan men det finns säkert någon därute i höstrusket som upplevt det samma.

Liten rapport: Det mesta kretsar runt gårdsköpet, så klart, som ännu inte är riktigt färdigt. Just nu ligger bollen hos mäklaren som har alla papper men tydligen har svårt att släppa ifrån sig de som ska skickas iväg. Vi väntar ivrikt på rasslet i brevlådan, varje dag.

Jag har skrivit fodervärdsavtal på jyckarna. De små gosiga "råttorna"....som tidvis förvandlas till "gremlins".....då inte ens den enormaste "rottisen" kan försvara sig....

Skämt o sido..... de är mest ljud.

Tippa, studsbollen, har energi för ett dussin hundar och borde dela med sig lite till mig tycker jag. Fast det kanske skulle se dumt ut om jag studsade fram här i livet så som hon gör.

Jag är nog mer som Iris, energispararen, hon tittar konstigt på mig varje morgon. "Måste jag gå upp", tycks hon säga.

Skramlar man då lite med matskålen så kommer hon som ett skott...... precis som jag.

- - - -