16 okt. 2008

...det hänger på håret.....

Vad föredrar du? Blond, brunett, rödhätta eller svart.

Det är frågan i ett formulär. Vad säger en sån fråga? Och ännu mer, vad säger svaret?

Då dyker min första frågan upp. Gäller det ursprunglig färg eller går det bra med färgat?

Idag finns det inte många kvar som har sin ursprungsfärg så jag antar att det måste gälla för färgat. Om inte, vad bygger då ett svar på? Fördomar?

Kan det vara så att man, även idag, på 2000-talet lever kvar i fördomen att hårfärgen säger något om personligheten? Ja, jag tror det och jag tror att vi är väl medvetna om det också, därför färgar vi håret, i ett försök att ge en annan bild av oss. Kanske den bilden som mer motsvarar vårt verkliga jag, när vi inte orkar med våra medmänniskors fördomar (medvetna eller omedvetna).

Jag är blond. Blonda blir sällan tagna på allvar och förväntas ha ettsämre intellekt än t ex brunetter (som är vedertaget smarta och driftiga). Är man blond och dessutom överviktig, ja då är man dömd på förhand (dum, lat och absolut ingen att räkna med).
Jag har fått jobba hårt hela livet för att övertyga min omgivning om att jag kan mer än lägga ihop 2+2. Nu som verkligt vuxen kan jag le åt omgivningen, det var inte lika lätt i min ungdom.

Men.... säger ni nu! Varför är det då så många som frivilligt gör sig till blondiner? Ett av svaren kan vara att: (mer fördomar) blondiner är sexigare än andra. Ett annat kan vara att: det finns en viss tillfredställelse att "slå ur underläge". Jag får en "kick" av att se en förvånad uppsyn på, den icke medvetna, fördomsfulla medmänniskan då den inser att jag trots min blondhet faktiskt är smart. Det är då jag skrattar inombords och känner att jag får revanch.

Blond = dum, sexig (bimbo)
Brunett = smart, driftig (möjligen lite rigid)
Rödhätta = eldig, temperamensfull (het)
Svart = mystisk, lite farlig (oberäknelig)

Gäller detta också för män/killar????.....

Inga kommentarer: